spöktåg
Följande hände mig igår: Jag står på perrongen (med min snela hest anna) när ett spöktåg kommer åkandes. Jag börjar hysteriskt skrika att det är ett spöktåg när jag plötsligt ser att det är människor i spöktåget. Fattar ni? Det sitter människor inne i det läskiga spöktåget. Jag måste självklart delge detta med alla mina medresenärer runtomkring mig så jag börjar (ännu mer hysteriskt) med skräckblandad förtjusning skrika att det är folk instängda i spöktåget. Jag får inte den respons jag förväntat mig, folk delar tydligen inte min entusiams för spöktåg.
Tåget stannar. Vi kliver på spöktåget. Vi sätter oss. Tåget börjar åka. Och då, då tänds lamporna.
Jag fylls omedelbart av besvikelse. Men jag fylls samtidigt av glädje.
För trots att denna upplevelse inte varat så länge som jag hoppats på var det ändå en upplevelse att minnas.
